a2 Träet som underlagsmaterial i målningar

Denna lilla andaktsbild daterad till åren 1440–1445 är det tidigaste kända verket av Boccati. Figurerna i processionen och barnmorskan till höger är som tagna ur ett furstehov. De är iklädda tidstypiska dräkter och huvudbonader som är tillverkade av dyrbara tyger och prydda med guld och ädelstenar. Även hästarnas utrustning är rikligt utsmyckad. Konstnären har använt mycket bladmetaller och genomskinliga färglager. Hästarnas tömmar, kärlen som konungarna håller i händerna och stjärnan ovanför gruppen är utförda i reliefer i den s.k. pastiglia -tekniken. Kläderna är också rikligt utsmyckade med små punseringar av olika form.

Boccati har utnyttjat flera påhittiga detaljer som bygger på synintryck och perspektiv: processionen, som går över en bro i bakgrunden, försvinner bakom berget för att åter komma fram i bildens förgrund. De två kamelernas pucklar är insvepta in i ett tyg som skiftar i brunt och orange och de skymmer för personerna som går bredvid dem så att vi endast ser deras höga huvudbonader.

Målningen visades år 2002 på en utställning av 1400-talskonst i konstnärens födelsestad Camerino i Italien, och därefter i Milano. Detta föregicks av en synnerligen omsorgsfull konservering som utfördes av Sara Scatragli och Patrizia Fumagalli i Italien.

Pannåns struktur var starkt försvagad av skador och sprickor efter olika träskadegörare. Allra mest hade verkets målningsyta dock tagit skada av en konserveringsbehandling där man använt stora mängder starkt klister, värme och tyngd. Till följd av behandlingen hade grunderings- och måleriskikten på vissa partier rubbats från sina ursprungliga platser.

Konservering av pannån

Syftet med pannåns konservering var att tillsluta de öppnade skarvarna, stärka de försvagade partierna av målningsunderlaget och stabilera deformationer av träpannån. Den första åtgärden var att avlägsna trälisterna som senare fästs längs pannåns kanter och spikarna som de fästs med.

Pannåns deformerade buckliga yta rätades ut med hjälp av trästycken och stödjärn som placerades ovanför och nedanför skåran. För att kunna stöda den sköra pannåns struktur med nya trädelar måste den stärkas med akrylharts som penslades på den. Gångarna som träskadegörarna orsakat i fogen mellan bräderna kittades. När pannåns yta fått den önskade, lätt böjda formen, limmade man med PVAC kilformiga, 5 cm långa träbitar av olika storleker tillverkade av gammal poppel vinkelrätt mot målningsytan i skåran längs fogen. Spåren efter träskadegörarna på pannåns baksida fylldes med en massa av sågspån och lim.

Till sist stöddes och skyddades pannån på baksidan med en stödram av kastanjeträ i exakt samma form som ramen och försedd med en speciell fjäderkonstruktion. En dylik elastisk stödkonstruktion stöder pannån men hindrar inte träets naturliga liv. Pannåns konservering avslutades med en ny ram som tillverkades av poppel och vars form följer pannåytans böjda form.

Konservering av målningsytan

Målningsytan hade utsatts för kraftig rengöring åtminstone två gånger, vilket utplånat många lasurlager och förstört detaljer i målningen. Det fanns bara några enstaka figurer i målningen som ens i någon mån undgått den förödande rengöringen. De röda lackfärgerna var i allmänhet väl bibehållna medan grönmålade ytor på många ställen blivit bruna.

De färglager som anbringats senare var ytterst svåra att lösa upp och målningens grundering var skör. I rengöringen av verket försökte man minimera bruket av fukt. Genom att välja ett lösningsmedel av kemikalier som snabbt avdunstar kunde man undvika att medlet onödigt länge påverkar den sköra målningsytan. Påmålningarna avlägsnades främst med kirurgkniv under mikroskop. Rengöringsmetoderna valdes enligt egenskaperna i respektive skikt som skulle avlägsnas.

På många ställen i målningen fanns summariskt utbredda övermålningar med vilka man försökt dölja de värsta skadorna och senare restaureringar. Särskilt tydligt framstod den illa skadade och därför till stora delar övermålade himlen. På vissa ställen hade man utan påtaglig orsak tillfört ett tjockt, hårt och grovt, gråbrunt färglager som helt täckte en del ursprungliga detaljer i verket.

Restaureringsmålning

De skadade partierna kittades med en blandning av krita och harlim. Restaureringsmålningen gjordes först med akvarellfärger enligt den italienska selezione cromatica -metoden, där den förlorade ursprungliga nyansen fylls i med hjälp av tunna, delvis överlappande linjer i rena färger. På avstånd förenas linjerna till en enhetlig, kolorerad yta. Efter detta slutfördes restaureringsmålningen med färger som innehåller hartsbindemedel. Till sist besprutades målningen med en halvmatt fernissa.

- Sara Scatragli