a4 Överföring av målningar på nytt underlag

Giovanni Cariani, sola (Fulpiano, ca 1480–1548) Jungfru Maria, Jesusbarnet, Josef och Johannes Döparen Olja på trä, 63,5 x 64 cm, A III 1898. Fotografi av målningen före konservering 1949.

Målningens baksida i sitt nuvarande skick. Pannån har avlägsnats och bara den vita grunderingen syns.

Mikroskopbild av grunderingen. Till höger har en liten bit av grunderingen lossnat så att den blåa färgytan på Jungfru Marias mantel framträder.

Tvärsnitt av målningen. Det undre gräddfärgade skiktet förefaller att vara ett fästningsskikt som tillförts i överföringen, skikten innehåller blyvitt.

Målningen fotograferad i släpljus. Följderna av den misslyckade överföringsåtgärden med den krympnade stödduken.

De visa och de fåvitska jungfrurna, olja på trä, senare överförd på duk, 85 x 125 cm, A I 552.

Detalj, brädernas gamla fogställe framträder mitt i ansiktet.

Detalj av signaturen i boken.

“Restaureringsvirtuosen Robert Picault som publikgunstling i Paris 1746”

En målnings ursprungliga underlagsmaterial kan vara så förstört att det inte längre kan bära det verk som målats på det. I ett sådant fall kan det förstörda underlaget ha avlägsnats. Träpannån har avhyvlats eller slipats bort och därefter den kvarstående tunna målningsytan och dess grundering har fästats på ett nytt underlag.

Denna extrema restaureringsmetod uppfanns i Italien eller Frankrike i början av 1700-talet.

Tidskriften Mercure de France presenterade i juli 1746 den här överföringstekniken som en sensationell uppfinning av Robert Picault (1705–1781). Många kolleger av Picault i Frankrike och senare i Ryssland utförde sedermera dylika riskabla åtgärder på talrika verk.

I Ryssland ansågs gamla italienska pannåmålningar inte tåla den torra inomhusluften på vintern när byggnaderna eldades. Av denna orsak överförde Nikolaj och Alexandr Sidorov, som arbetade på Eremitaget i S:t Petersburg på 1800-talet, över 400 målningar från träpannåer till duk.

Dagens konserveringsetik godkänner inte att det ursprungliga underlagsmaterialet avlägsnas. Metoden föll ur bruk på 1950-talet pga. risken för irreversibla skador på målningsytan. Dessutom förlorade man den information som verkets ursprungliga underlagsmaterial kan förmedla.

Metodens användning i Finland

Överföringstekniken används inte mer under tiden av Niilo Suihko, Ateneums konservator på 1960-talet. Suihko använde emellertid metoden på en målning, attribuerad till Giovanni Carianis skola, som var i mycket dåligt skick. Redan i 1921 hade konsthistorikern Osvald Sirén beskrivit verkets ruinerade tillstånd. Enligt Sirén var målningen så illa restaurerad och i så dålig skick att man inte ens kunde vara säker på dess attribuering.

Det ursprungliga träunderlaget har avlägsnats men Suihko har av någon anledning inte slutfört åtgärden. Allt som finns kvar av träunderlaget, antagligen av poppel, är spåren i den vita grunderingens yta. Bildsidan är fortfarande täckt av ytskyddet som säkrar målningsytan.

Detta mycket krävande konserveringsprojekt bör fortsättas i framtiden.

Visa och fåvitska jungfrur

Verket åskådliggör tydligt de problem som kan uppstå då en målning överförs till ett annat underlagsmaterial.

Målningen har tidigare ansetts vara en kopia eller variant efter Frans Francken IIs (Antwerpen 1581–1642) originalverk. Det har ursprungligen målats på en träpannå som senare avlägsnats, varefter målningsytan och grunderingen limmats på duk. Duken har spänts för mycket på kilramen, vilket lett till att ett för duken typiskt krackelyrnätverk bildats på målningsytan, jämsides med den för pannån typiska krackelyren. Dukunderlaget har i något skede krympt. Av den anledningen har den tunna träpannån kraftiga åsliknande upphöjningar som framträder särskilt tydligt i släpljus.

Sannolikt genomfördes denna misslyckade operation på 1800-talet, innan målningen övertogs av museet.

Vid en nyligen genomförd undersökning av målningen gjordes en viktig upptäckt. Sidan i boken som den visa, spinnande jungfrun har i famnen finns en uppochnervänd, något otydlig signatur skriven med röd färg: PHILIPS LISAERT. En konstnär med detta namn var, såsom Frans Francke, verksam i Antwerpen på 1600-talet.