Suomeksi  På Svenska
FöregåendeFöregående Sida : NästaNästa
a5 Om konstverkens kthet
UV-fluorescensbild, Niccolò di Segna, Tronande Jungfru Maria, del, ca 1348, målning på trä, 57 x 55,5 cm, A III 1741

a5 Om konstverkens äkthet

Baksidan av pannån, som består av två lodräta bräder.
Baksidan av pannån, som består av två lodräta bräder.
Bildsidan av pannån, normalljus
Bildsidan av pannån, normalljus
Detalj av målningens punseringar. Den röda bolusleran framträder på de ställen där förgyllningen nötts bort. Olika konstnärers ateljéer använde sina egna individuella verktyg för punseringar. Utgående från dem har man i vissa fall kunnat attribuera verk som undersökts.
Detalj av målningens punseringar. Den röda bolusleran framträder på de ställen där förgyllningen nötts bort. Olika konstnärers ateljéer använde sina egna individuella verktyg för punseringar. Utgående från dem har man i vissa fall kunnat attribuera verk som undersökts.
Röntgenbild av en detalj i målningen.  Bilden visar spikarna som använts på stödkonstruktionen. Man kan se stödduken av grunderingen och skadorna som skadeinsekterna orsakat i pannån och som försvagat dess struktur. Det är möjligt att målningen sågats i delar på grund av sina skador.
Röntgenbild av en detalj i målningen. Bilden visar spikarna som använts på stödkonstruktionen. Man kan se stödduken av grunderingen och skadorna som skadeinsekterna orsakat i pannån och som försvagat dess struktur. Det är möjligt att målningen sågats i delar på grund av sina skador.
Umbrisk mästare, S. Katarinas förlovning, fresk överförd på duk, 83 x 95,5 cm, A III 1742.
Umbrisk mästare, S. Katarinas förlovning, fresk överförd på duk, 83 x 95,5 cm, A III 1742.
Verket fotograferat i släpljus, den skadade ytan av målningen framträder tydligt.
Verket fotograferat i släpljus, den skadade ytan av målningen framträder tydligt.
Zannino di Pietro da Venezia, slutet av 1300-talet,  tempera på trä, 29,5 x 25 cm, A III 1897.
Zannino di Pietro da Venezia, slutet av 1300-talet, tempera på trä, 29,5 x 25 cm, A III 1897.
Zannino di Pietro da Venezia, slutet av 1300-talet,  tempera på trä, 29,5 x 25 cm, A III 1897, baksida.
Zannino di Pietro da Venezia, slutet av 1300-talet, tempera på trä, 29,5 x 25 cm, A III 1897, baksida.
Mästaren till Sherman predellan, Herdarnas tillbedjan, tempera på trä, 23,5 x 67 cm, A III 1901.
Mästaren till Sherman predellan, Herdarnas tillbedjan, tempera på trä, 23,5 x 67 cm, A III 1901.
Baksidan av predellans träpannå. Predellorna målades vanligen på en pannå som bestod av en vågrät poppelbräda. Denna pannå består emellertid av tre grova brädor som stötts med lodräta stödträn.
Baksidan av predellans träpannå. Predellorna målades vanligen på en pannå som bestod av en vågrät poppelbräda. Denna pannå består emellertid av tre grova brädor som stötts med lodräta stödträn.
Piemontesisk mästare, Jungfru Maria, Jesusbarnet och donator, tempera på trä, 50 x 38,5 cm,  A III 1899.
Piemontesisk mästare, Jungfru Maria, Jesusbarnet och donator, tempera på trä, 50 x 38,5 cm, A III 1899.
Piemontesisk mästare, Jungfru Maria, Jesusbarnet och donator, tempera på trä, 50 x 38,5 cm, lynetten 26 x 47 cm, A III 1899.
Piemontesisk mästare, Jungfru Maria, Jesusbarnet och donator, tempera på trä, 50 x 38,5 cm, lynetten 26 x 47 cm, A III 1899.
Piemontesisk mästare, Jungfru Maria, Jesusbarnet och donator, tempera på trä, 50 x 38,5 cm och lynetten 26 x 47 cm, A III 1899.
Piemontesisk mästare, Jungfru Maria, Jesusbarnet och donator, tempera på trä, 50 x 38,5 cm och lynetten 26 x 47 cm, A III 1899.

Vid konservering av konstverk försöker man ofta att återfå det ursprungliga utseendet och ta fram originalmålningen under smutslagren och senare restaureringar, fernissor och övermålningar. Vid många konstverk är autenticitet dock ett tvetydigt begrepp.

Eliel Aspelin-Haapkylä och Italiens ”vackra ruiner”

”Det finns något ännu vackrare än ett vackert föremål: en vacker ruin”
(Pierre Puvis de Chavannes, 1824–1898)

Eliel Aspelin-Haapkylä (1847–1917) skrev den första konsthistoriska avhandlingen på finska och dessutom ett flertal konstnärsmonografier. Då han åren 1870–1890 reste i Italien och samlade material till sin avhandling, skapade han samtidigt större delen av sin samling av äldre italiensk konst. Giovanni Boccatis målning Konungarnas tillbedjan, som hör till Aspelin-Haapkyläs samling, var enligt konsthistorikern Osvald Sirén en ”vacker ruin”.

Aspelin-Haapkyläs samling innehåller även flera andra liknande målningar, ”vackra ruiner”, små fragment av ursprungligen större helheter. Tolkningen av konstverk kompliceras ytterligare då de har lösgjorts från sina ursprungliga kontexter och ursprungsmiljö, ofta tredimensionella ramkonstruktioner och möjligen större bildprogram som de ingått i.

Niccolò di Segna

Målningen Tronande Jungfru Maria, attribuerad till Niccolò di Segna, verksam i Siena på 1300-talet, är bara en liten del av större helhet. Målningen har ursprungligen varit betydligt större i storlek. Vid något tillfälle har man förminskat storleken på träpannån så att man av Jesusbarnet i Jungfru Marias famn endast ser en liten del av den förgyllda glorian. Helgonen har sannolikt ursprungligen avbildats på madonnans båda sidor. För att stöda de stora träpannåerna och foga samman dem till en större helhet spikade man fast stödträn på baksidan.

På röntgenbilden av Niccolò di Segnas målning kan man se skador som skadeinsekterna har orsakat i pannån och som försvagat dess struktur. Röntgenbilden visar spikarna i konstruktionen och grunderingens stödduk.

När pannån grunderades penslade man först ut flera lager animalisk lim och därefter applicerade man en tunn linneduk över de partier som inte skulle förgyllas. Därpå breddes en gipsgrundering ut på pannån med kniv, först ett grovt grunderingsskikt (gesso grosso), som sedan slipades. Efter det breddes det övre, finare grunderingsskiktet (gesso sottile), varefter ytan slipades så slät som möjligt. Det är möjligt att målningen sågats i delar på grund av sina skador.

Umbrisk mästare

Fresken S. Katarinas förlovning, som utförts av en umbrisk mästare aktiv i mitten av 1400-talet, har lösgjorts från väggen i en kyrka eller någon annan helig byggnad med hjälp av den s.k. strappometoden och limmats på duk. Samtidigt har verket med våld lösgjorts från sin ursprungliga referensram och det större bildprogram som det hört till. En sådan åtgärd är mycket farlig för bevarandet av konstverk.

Då man skriver konserveringsprogram för ett sådant konstverk bör man ta hänsyn till dess hela historia. Endast på så sätt kan man förstå vilka skador verket fått. Informationen om behandlingshistorien bör alltid finnas i anslutning till verket.

En några millimeter tjock freskyta som har limmats på duk och sedan spänts upp på en kilram, är spröd och känslig för skador. Ytskiktet är matt och poröst och det kan flagna loss. Detta måste iakttas då man skriver konserveringsprogram. I det här fallet måste både målningsmaterialen och det tillsatta limmaterialet analyseras före de följande konserveringsåtgärderna.

Zannino di Pietro da Venezia

Målningen Maria Magdalena av Zannino di Pietro da Venezia, eventuellt en samtida med den umbriska mästaren, är också den bara ett fragment av en större helhet. Eliel Aspelin-Haapkylä köpte verket i Venedig 1898. Eftersom målningsytan inte fortsätter ut i verkets övre hörn har de sannolikt varit täckta av en förgylld ramkonstruktion. Verkets måleriskikt är kraftigt krackelerat och på sina ställen helt bortflagat. Träpannån är ca 2 cm tjock med fibrerna i längdriktning. På pannåns baksida finns talrika långa tunnlar efter träskadegörare.

Sherman predellan

De lodräta, långa och smala predellorna var ursprungligen delar av altaruppsatsen. När man beställde altaruppsatserna beställdes predellorna skilt för sig. Aspelin-Haapkylä förvärvade år 1898 verket Herdarnas tillbedjan, utfört i mitten av 1400-talet av predellamästaren Sherman. Det framgår inte av verket vilken altaruppsats det ursprungligen hört till.

Piemontesisk mästare

Utom att flera målningspannåer förminskats och verken lösgjorts från sina ursprungliga innehållsmässiga sammanhang, har många gamla italienska målningar också tagits loss ur sina originalramar. Jungfru Maria, Jesusbarnet och donator som utförts av en piemontesisk mästare aktiv på 1500-talet, har också lösgjorts ur sitt ursprungliga sammanhang och placerats i ett nytt. Då målningen har monterats i sin nuvarande tabernakelram har den skapade helheten blivit artificiell.

Det är att märka att konstverkens ramar hade en helt annan funktion på 1500-talet än de har i dag. De ofta invecklade ramkonstruktionerna med sina tredimensionella utsmyckningar, t.ex. skulpturer, hörde väsentligt samman med själva målningen. Det här tog man t.ex. på 1800-talet inte ännu hänsyn till, otaliga målningar lösgjordes från sina ramar, varvid en viktig del av själva konstverket förstördes. Madonnamotivet och lunetten i övre delen av konstverket har ursprungligen inte hört till samma helhet.

FöregåendeFöregående   NästaNästa