Suomeksi  På Svenska
FöregåendeFöregående Sida : NästaNästa
a6 Konservering av den stora pannmlningen
Marten de Vos, ateljé, Korsfästelse, olja på trä, 159 x 123 cm, A II 1261, detalj under konserveringen, till höger ser man den gulnade fernissan.

a6 Konservering av den stora pannåmålningen

Altartavlan i Helsingfors före och efter konserveringen.
Altartavlan i Helsingfors före och efter konserveringen.
Målningens baksida före konserveringen.
Målningens baksida före konserveringen.
Detalj i släpljus före konserveringen.
Detalj i släpljus före konserveringen.
Detalj av en röntgenbild av målningens mittparti, till höger urskiljer man skissteckningar, i mitten syns den ljusa fogen som fyllts med kitt.
Detalj av en röntgenbild av målningens mittparti, till höger urskiljer man skissteckningar, i mitten syns den ljusa fogen som fyllts med kitt.
Tvärsnitt av Jungfru Marias blåa dräkt, vars färg består av smaltpigment, det övre skiktet har förlorat färgen.
Tvärsnitt av Jungfru Marias blåa dräkt, vars färg består av smaltpigment, det övre skiktet har förlorat färgen.
Tvärsnitt av den orangefärgade fållen i målningens mittparti, det översta skiktet är orpiment och under det finns flera grunderingsskikt.
Tvärsnitt av den orangefärgade fållen i målningens mittparti, det översta skiktet är orpiment och under det finns flera grunderingsskikt.
Mikrofossil av kritgrundering.
Mikrofossil av kritgrundering.
Grått kitt i fogen.
Grått kitt i fogen.
Detalj medan kittet och fernissan avlägsnades.
Detalj medan kittet och fernissan avlägsnades.
Pannån ligger i lådan med bildsidan neråt. Baksidesskyddet placeras.
Pannån ligger i lådan med bildsidan neråt. Baksidesskyddet placeras.
Pannån stöddes flexibelt med hjälp av bitar av stoppning som fästes på bakgrundsskivan.
Pannån stöddes flexibelt med hjälp av bitar av stoppning som fästes på bakgrundsskivan.
Pannån sammanfogad. foto Janet Brough
Pannån sammanfogad. foto Janet Brough
Altartavlan i Helsingfors efter konserveringen.
Altartavlan i Helsingfors efter konserveringen.

Marten de Vos var en produktiv konstnär och i hans ateljé arbetade inte bara sönerna Daniel de Vos (1568–1605) och Marten de Vos d.y. (1576–1613) utan även en skara gesäller och lärpojken. Enbart åren 1564–1599 hade han 11 lärpojken som var antagna i gillet. Marten de Vos var på sin tid en ansedd konstnär och efter år 1570 den främste figurmålaren i Antwerpen.

De Vos liv och konstnärliga verksamhet inföll under trosfrågornas och maktpolitikens stormiga år, vilket avspeglas i hans produktion. På 1590-talet hörde Marten de Vos till de ledande altarmålarna i Antwerpen.

Antellska delegationen köpte verket 1918. Det hade tidigare tillhört den ryske baronen N. E. von Wrangel.

Verket är målat i olja på en stor pannå sammanfogad av fyra lodräta ekbräder. Det har troligen ursprungligen också haft målade sidodörrar. I kapellet till slottet Celle i Tyskland finns en målning av de Vos från 1569 med samma motiv som antas varit förebilden till verket i Helsingfors. Mittpannån Celle mäter 190 x 153 cm. Målningen i Helsingfors är betydligt mindre: 159 x 123 cm. I motivets nedre del saknas vissa partier, t.ex. gravstenen med signeringen. Att döma av Celles målning fattas uppenbarligen cirka 30 cm av verkets nedre del.

Före konserveringen var verket i synnerligen dåligt skick. Brädernas fogar hade gått upp och själva bräderna var spruckna. Målningsytan flagade också kraftigt och var nästan helt täckt av en tjock gulnad fernissa. Under den fanns stora övermålade partier.

Grunderingen består av en många gånger utbredd kritgrundering täckt av ett isolerande limskikt. Ovanpå den finns ett lager blyvitt som täcker hela bildytan, en och annan skisslinje, två eller tre tunna täckande lager av färg och en del färgade lasurer. Som bindemedel i färgen använde konstnären huvudsakligen olja.

Den ursprungliga blåa färgen i Jungfru Marias dräkt innehåller smalt. Nästan hela partiet var täckt av en övermålning av preussiskt blått och syntetisk ultramarin. Även himlen var täckt av nästan svart oljefärg och det ursprungliga ljusa molnlandskapet hade ändrats till en månbelyst natthimmel.

Konservering

Den första åtgärden blev att fästa den flagande målningsytan.

Att avlägsna det synnerligen hårda kitt som senare införts i skarvarna mellan bräderna var problematiskt på de ställen där det täckte stora delar av det tunna och sköra ursprungliga måleriskiktet. Det gråa kittet, som innehöll blykarbonat, bariumsulfat, zinksulfid och olja (litopon) avlägsnades med hjälp av kirurgkniv och tandläkarborr under mikroskop.

Den krävande konserveringen av träpannån utfördes på konserveringsinrättningen vid National Gallery i London under ledning av konservatorn Anthony Reeve. I den första fasen avlägsnades stödkonstruktionerna som senare limmats på baksidan med snickarlim. De sågades försiktigt i 5 cm bitar. Med stämjärn och hammare lösgjordes de små träbitarna och till slut skrapade man bort limmet från brädan.

I följande fas rengjordes skarvarna mellan bräderna och pannån fogades åter samman. När bräderna limmades utnyttjade man ett särskilt skruvbänksbord som Anthony Reeve planerat. Med det kunde man räta ut de olika krökningarna av bräderna och med fingrarna känna efter att inpassningen var den rätta.

Den tunna pannån behövde ett extra stöd och en stödlåda i samma storlek tillverkades därför.

Övermålningarna och den gulnade fernissan avlägsnades från målningsytan varefter den skyddades med ett fernissalager. De skadade partierna som saknade målfärg eller grundering fylldes ut med ett kitt av krita och störlim. Restaureringsmålningen av ytans skadade partier utfördes med akvarellfärg.

En viktig princip vid konserveringsprocess är återbehandlingsbarhet och reversibilitet av de utförda åtgärderna. Viktigt är också att den kompletterande restaureringen inte täcker den ursprungliga målningen utan noggrant begränsas till de skadade partierna.

Till slut applicerade man ett skyddande lager av dammarlack.

Maija Santala

FöregåendeFöregående   NästaNästa