Suomeksi  På Svenska
FöregåendeFöregående Sida : NästaNästa
b3 Fernissa och borttagning av fernissa
Detalj av kvinnans ansikte

b3 Fernissa och borttagning av fernissa

Gerard Ter Borch (1617–1681), A II 1531, En vindrickande kvinna med ett brev i handen, 1665. Målningen innan den gulnade fernissan avlägsnats.
Gerard Ter Borch (1617–1681), A II 1531, En vindrickande kvinna med ett brev i handen, 1665. Målningen innan den gulnade fernissan avlägsnats.
Insyn i det förflutna. Detalj ur er Borchs målning sedd med 1700-talsgravören Juste Chevillets ögon. Gravyrens detalj presenteras i spegelbild för att underlätta jämförelsen.
Insyn i det förflutna. Detalj ur er Borchs målning sedd med 1700-talsgravören Juste Chevillets ögon. Gravyrens detalj presenteras i spegelbild för att underlätta jämförelsen.
Detalj av satinet innan fernissan avlägsnades.
Detalj av satinet innan fernissan avlägsnades.
Juste Chevillet (1729–1802), La Santée Portée
Juste Chevillet (1729–1802), La Santée Portée
Detalj av brevpapprets kant i Ter Borchs målning.
Detalj av brevpapprets kant i Ter Borchs målning.
I Ter Borchs målning reflekteras ljuset från flera föremål, den blåvita fajanskannan och dess tennlock, från ljusstaken, vinbägarens kristall och kvinnans ögonvitor – t.o.m. från hennes lillfingernagel och i all synnerhet från det skimrande, guldbroderade sidensatinet.
I Ter Borchs målning reflekteras ljuset från flera föremål, den blåvita fajanskannan och dess tennlock, från ljusstaken, vinbägarens kristall och kvinnans ögonvitor – t.o.m. från hennes lillfingernagel och i all synnerhet från det skimrande, guldbroderade sidensatinet.
Detalj av samma ställe i Chevillets gravyr, som vänts till en spegelbild.
Detalj av samma ställe i Chevillets gravyr, som vänts till en spegelbild.
Den gulnade fernissan har avlägsnats från ett litet område med skalpell under mikroskop.
Den gulnade fernissan har avlägsnats från ett litet område med skalpell under mikroskop.

”Målningen bör vara brun som ett violinlock”
Sir George Beaumont (1753–1827)

Ett karakteristiskt drag i oljemålningarna är glansen, som skiljer den från akvarellens och pastellens mattare yta. Glansen framkallas dels av det använda pigmentbindemedlet men huvudsakligen av det applicerade fernissalagret. Fernissans syfte är att skydda verkets måleriskikt mot fukt, smuts och luftföroreningar. Fernissan har också en viktig optisk uppgift: den fördjupar målningens färgnyanser och harmoniserar den. Tavelfernissor har traditionellt framställts av naturhartser, främst dammar- och mastixharts som med tiden gulnar på grund av syrets och den ultravioletta strålningens inverkan. Den gulnade fernissan förändrar drastiskt målningens ursprungliga nyanser: kontrasten mellan kalla och varma färger minskar. Trots detta har man under vissa tider satt stort värde på den gulnade fernissan, särskilt under romantiken på 1700- och 1800-talen, vilket framgår av det ovan citerade utlåtandet av Sir George Beaumont.

Den gulnade fernissans inverkan på målningens helhetsuttryck framträder tydligt i Gerard Ter Borchs målning. Den vindrickande kvinnan var ursprungligen framställd i en skimrande vit guldbroderad klänning av sidensatin. Satinets betydelse i Ter Borchs målningar har tolkats på olika sätt, tyget har ansetts symbolisera sin bärares sedlighet, renhet och oskuld. Andra forskare menar för sin del att konstnären framhäver sin yrkesskicklighet med den virtuosa återgivningen av satinet. Man har rentav uppfattat satinet som hela målningens verkliga motiv.

Den gulnade fernissan täcker vissa sådana egenskaper i målningen som var särskilt uppskattade vid målningens tillkomsttid. I Holland lade man framför allt värde på konstnärernas förmåga att skildra olika material som pälsar, silver, porslin och olika tyger.

År 1604 gav Karel van Mander ut sin bok Het Schilder-Boeck, där han behandlar olika ljusreflexer. I Holland förstod man att ljuset reflekterades på sitt eget karakteristiska sätt från olika ytmaterial. När ljuset träffar den släta och blanka satinytan beter det sig annorlunda än t.ex. på den mjuka österländska mattan som bretts ut över bordet.

Ter Borchs samtida Willem Beurs, som i likhet med konstnären bodde i Haarlem, tillråder i sin målerihandbok att man för att måla satin använder nästan likadana färgblandningar som när man målar snö. Beurs tillägger dock att satinet är en aning glansigare, av samma typ som det vita i snäckans skal.

Den starkt gulnade fernissan på Ter Borchs målning är sannolikt inte den ursprungliga. Målningen har sett märkbart annorlunda vid sin tillkomst. Betraktaren får en glimt av hur Ter Borchs målning sett ut omkring hundra år efter sin tillkomst tack vare Juste Chevillets oerhört detaljerade gravyr från 1760-talet. Målningen hörde då till den kände parisiske konstsamlaren, riddar de Damerys samling. Som i de flesta gravyrer av målningar, är bildmotivet även i Chevillets gravyr en spegelbild. Kanske målningen ännu då hade kvar sin ursprungliga fernissa, som i så fall måste ha varit betydligt gulnad.

Fernissan avlägsnas

Målningens gulnade fernissaskikt är sannolikt dammarfernissa, som användes som tavelfernissa från och med 1830-talet. Före det användes huvudsakligen fernissor av mastixharts som skyddsfernissa. När fernissan bretts ut över målningsytan börjar dess egenskaper genast förändras. Dess kemiska struktur ändras på grund av oxidationen och ljuset. Naturhartsfernissan gulnar och blir spröd med tiden. Färsk fernissa löser sig i tämligen svaga lösningsmedel, men när den blir äldre löser den sig inte lika lätt. Konservatorn måste använda allt starkare lösningsmedel eller mekaniska metoder att avlägsna fernissan.

Gulnade fernissaskikt kan avlägsnas från de flesta målningar eftersom fernissan ofta löser upp sig i lösningsmedel med betydligt svagare effekt än själva målfärgen, där bindemedlet är torkande oljor, särskilt lin- och nötolja, som ger en relativt hållbar målfärgshinna.

Att avlägsna fernissan är aldrig en rutinarbete. Varje målning är en unik individ vars material åldrats på sitt eget karakteristiska sätt. På varje målning som skall rengöras måste man därför först testa fernissaskiktets upplösbarhet med systematiska lösningsmedelstest.

Sedan den gulnade fernissan avlägsnats från målningen breder man ut ett nytt lager fernissa, som åter fördjupar målningens färger och skyddar dem mot ultraviolett strålning och förändringar i miljöns relativa fuktighet.

Enligt de nyplatonistiska lärorna ansågs en kvinnas yttre återspegla hennes själsliga upphöjdhet. Genom att avlägsna den gulnade fernissan återställs de egenskaper i målningen som var särskilt uppskattade i 1600-talets Holland – och i synnerhet i Ter Borchs målningar. Det rengjorda sidensatinet återfår sitt snäckskalsliknande skimmer, det förmedlar åter de symboliska betydelser som förknippas med satinet och vittnar om konstnärens virtuositet, som beundrades redan på 1600-talet.

FöregåendeFöregående   NästaNästa