Suomeksi  På Svenska
FöregåendeFöregående Sida : NästaNästa
b2 Oknd mlning frn 1533, konservering
På stenstoden i mitten av verket har konstnären så att säga huggit in de romerska siffrorna MDXXXIII, vilket står för år 1533.

b2 Okänd målning från 1533, konservering

Okänd konstnär, Jungfru Maria, Jesusbarnet och donatorerna, olja på duk, 94 x 141 cm, S-1999-81, målningen före konserveringen.
Okänd konstnär, Jungfru Maria, Jesusbarnet och donatorerna, olja på duk, 94 x 141 cm, S-1999-81, målningen före konserveringen.
De skador som framträdde före konserveringen är utmärkta på bilden.
De skador som framträdde före konserveringen är utmärkta på bilden.
Målningens baksida före konserveringen
Målningens baksida före konserveringen
UV-fluorescens fotografi
UV-fluorescens fotografi
Målningen medan fernissan avlägsnades
Målningen medan fernissan avlägsnades
Tvärsnittprov av den röda dräkten
Tvärsnittprov av den röda dräkten
Den avlägsnade gamla dubbleringsduken
Den avlägsnade gamla dubbleringsduken
Resterna av det gamla limmet avlägsnades försiktig med skalpell på dukens baksida, likaså alla ojämnheter.
Resterna av det gamla limmet avlägsnades försiktig med skalpell på dukens baksida, likaså alla ojämnheter.
Målningen konsoliderades med japanpapper och störlim.
Målningen konsoliderades med japanpapper och störlim.
Dubblering med hjälp av lågtrycksbord.
Dubblering med hjälp av lågtrycksbord.

Den här målningen, tidigare i privat ägo, har förvärvats till Konstmuseet Sinebrychoffs samlingar år 1999. Verket har kommit till Finland via Stenmans Konstsalong och det nämns i auktionskatalogen för ryssen Paul Delaroffs samling 1914. Samlingens sigill är fäst på målningens kilram. Målningens tidigare proveniens har tills vidare inte gått att utreda.

Den tidigare uppfattningen var att verket målats av någon sydtysk konstnär. Numera anses det dock mera sannolikt att målningen utförts av någon konstnär ur den italienska skolan. Denna uppfattning stöds av vissa stildrag, såsom det i verket återgivna alliansvapnets form, och sättet att skildra arkitekturen och landskapet.

Målningsytan fortsätter i dukens spännkanter, vilket betyder att verket ursprungligen var större. Andra tecken på detta är de kraftiga bågformer mellan spikhålen som uppstått när duken spänts upp i ramen.

Målningens skick före konserveringen

Skadorna i målningen dokumenterades skriftligt och med teckningar och fotografier. Före konserveringen var målningen smutsig och i dåligt skick. Målningsytan flagade på många ställen. Ytan hade repor och skråmor. Duken och stödduken som senare limmats på dess baksida var håliga och hängde löst. På dubbleringsdukens baksida fanns dessutom spår av vattenskador. Duken, som består av två säckdukliknande bitar, var skör och hade delvis lossnat från limningen. Klistret med vilket dubbleringsduken var fäst hade nästan helt förlorat sin limningseffekt. Ultraviolett fluorescensfotograferingen avslöjade de äldre skador, restaurerade partier och senare övermålningar av målningen. Dessa syns på bilden som mörkare områden. Man vet att konservatorn Eric O. W. Ehrström konserverat verket i början av 1900-talet. Målningen har sannolikt dubblerats redan före det.

Strukturen

För att reda ut måleriskiktets struktur och verkets datering tog man tvärsnitt och spårämnesprov. Det framgick att den vita färgen i målningen är blyvitt, det vanligaste vita pigmentet på den tiden. I de gröna och blåa färgområdena påträffades azurit. Den färg som använts för Katarinas röda dräkt är transparent organisk röd färgämne.

Alla de material som identifierats i målningen har varit allmänt använda i Europa på 1500- och 1600-talet. Utgående från denna undersökning kan man inte med säkerhet slå fast att det återgivna årtalet 1533 hänför sig till målningens tillkomstår.

Konserveringen av målningen

Den gamla dubbleringsduken hade redan delvis lossnat och limmet smulats sönder. En ny stödduk behövdes. Den första åtgärden var fastläggning av flagande färgskikt med störlim och japanpapper.

Sedan den gamla dubbleringsduken avlägsnades genom att lätt dra loss den från målningsduken. Med försiktig skrapning och skalpell avlägsnades resterna av det gamla limmet på målningsdukens baksida, likaså alla ojämnheter. Hålen i duken ifylldes med färdigt limmade intarsialappar av linneduk i samma form som hålen i duken. Den nya dubbleringsduken spändes upp i en temporär arbetsram och alla ojämnheter avlägsnades från den.

Därefter avlägsnades skyddspappren som limmats på verkets målningsyta och originalduken fästades med hjälp av lågtrycksbordet på den nya linnedubbleringsduken med Beva-lim.

Följande steg var avlösning av den gulnade fernissan samt gamla restaureringar och övermålningar.

Konservering av målningen är ennu inte färdig. Senare när målningen är rengjord skall den spännas åter upp i kilramen. Skador i målningsytan fylls med kitt och restaureras.

Till slut breds ett nytt lager skyddsfernissa över målningen. En ram som passar verkets stil tillverkas och målningen fästs till ramen.

Maija Santala

FöregåendeFöregående   NästaNästa