Suomeksi  På Svenska
FöregåendeFöregående Sida : NästaNästa
c2 Miniatyrmleri: teknik
Detalj av baksidans punktteknik och linjesystem.Giovanni Domenico Bossi (1767-1853), Kvinnoporträtt, 6,3 x 6,3 cm, akvarell och gouache på elfenben, S 326

c2 Miniatyrmåleri: teknik

Alexander Cooper (1605–1660), Grevinnan Bonde, del av miniatyr, 4,2 x 3,4 cm, på pergament, S 379
Alexander Cooper (1605–1660), Grevinnan Bonde, del av miniatyr, 4,2 x 3,4 cm, på pergament, S 379
Lorenzo Theweneti (ca 1797–1878), Miniatyrmålaren i arbete, ca 1820, akvarell på elfenben, 13,4 x 9,6 cm, Samling Tansey, Celle. foto Bernd Pappe
Lorenzo Theweneti (ca 1797–1878), Miniatyrmålaren i arbete, ca 1820, akvarell på elfenben, 13,4 x 9,6 cm, Samling Tansey, Celle. foto Bernd Pappe
Bindemedlet var en vattenlöslig blandning av gummi arabicum (ovan till vänster) och kandisocker (ovan till höger). Färgen fick man från akvarellkuber (nere till vänster) eller pulveraktiga pigment (nere till höger). foto Bernd Pappe
Bindemedlet var en vattenlöslig blandning av gummi arabicum (ovan till vänster) och kandisocker (ovan till höger). Färgen fick man från akvarellkuber (nere till vänster) eller pulveraktiga pigment (nere till höger). foto Bernd Pappe
Elfenbensunderlag och vitt papper. Till höger har en silverhinna limmats på baksidan. foto Bernd Pappe
Elfenbensunderlag och vitt papper. Till höger har en silverhinna limmats på baksidan. foto Bernd Pappe
Fluorescensen i det zinkvita pigment ser gulgrön ut på UV-bilden.foto Bernd Pappe
Fluorescensen i det zinkvita pigment ser gulgrön ut på UV-bilden.foto Bernd Pappe
Elise Arnberg (1826–1891), Porträtt av en ung kvinna, 6,2 x 5,0 cm, akvarell och gouache på elfenben, S 299 foto Bernd Pappe
Elise Arnberg (1826–1891), Porträtt av en ung kvinna, 6,2 x 5,0 cm, akvarell och gouache på elfenben, S 299 foto Bernd Pappe
Porträtt av en ung dam, Akvarell och gouache på elfenben, 3,9 x 3,3 cm, S 420
Porträtt av en ung dam, Akvarell och gouache på elfenben, 3,9 x 3,3 cm, S 420
Miniatyrens stödpapp består av ett gammalt fotografi. foto Bernd Pappe
Miniatyrens stödpapp består av ett gammalt fotografi. foto Bernd Pappe
Miniatyrens, S 303, baksida med broderat sidentyg och texten: Tout á Vous. Miniatyrens, S 189, baksida med pärlutsmyckning och en konstfullt arrangerad hårslinga.
Miniatyrens, S 303, baksida med broderat sidentyg och texten: Tout á Vous. Miniatyrens, S 189, baksida med pärlutsmyckning och en konstfullt arrangerad hårslinga.
Miniatyrens, S 131, målningsunderlag är en del av en grafikplåt av koppar där man ristat in konturerna av en kyrka och text på tyska.
Miniatyrens, S 131, målningsunderlag är en del av en grafikplåt av koppar där man ristat in konturerna av en kyrka och text på tyska.

Framställningen av porträttminiatyrer går tillbaka till 1500-talet, men konstformens egentliga blomstringstid inföll först under slutet av 1700-talet. Redan i mitten av följande sekel åsidosattes miniatyrerna dock av fotografin som var en billigare och mera ”realistiskt” uttrycksform.

Allra mest miniatyrmålningar gjorde man i England och Frankrike. Miniatyrer har målats i flera olika tekniker. Vanligen är de utförda med akvarell- eller gouachefärger på pergament eller tunt elfenben. Vissa miniatyrer är gjorda i emaljtekniken. Senare började man också utföra de små målningarna på papper, som har en strävare yta än elfenben eller pergament.

Små porträtt målades också i olja på metallskiva med en teknik av samma typ som i större oljemålningar. Miniatyrerna kunde även målas i olja på elfenben. På 1800-talet började man också använda porslin som underlag för miniatyrmålningarna.

En miniatyrmålning har på grund av sin ömtålighet vanligen ett konvext glas ovanpå och en stödskiva på baksidan, så att den lilla målningen är skyddad på bägge sidor. Miniatyrerna användes också som smycken och ramen är ofta av guld eller silver och prydd med pärlor eller ädelstenar.

Underlagsmaterial och bindemedel

Elfenbensunderlaget till miniatyren bearbetas tills det är 0,3 mm tjockt och på baksidan fästes ett vitt papper. Ibland har man limmat en silverhinna på baksidan för att åstadkomma ett klart ljusintryck. Underlagsmaterialet i miniatyrerna är elfenben, läder, papper, metall, emalj eller porslin. Det mest omtyckta och uppskattade materialet var elfenben, ty dess ljusa transparenta yta påminner om människans hy.

Som bindemedel i målfärgen användes en vattenlöslig blandning av gummi arabicum och kandisocker. Färgen fick man från små akvarellkuber eller pigmentpulver. Miniatyrernas ansikten målades i transparenta färger så att den ljusa elfenbensytan lyser igenom färgskiktet. Nyanser och skuggor åstadkoms med punktteknik och linjesystem. På detta sätt kunde konstnärerna undvika att de undre färgskikten löstes upp och lossnade från den släta elfenbensytan.

Miniatyrernas baksida

Miniatyrernas baksida kan bestå av mycket olika material. Det vanligaste underlaget är papp, som under tidens gång försetts med olika anteckningar. Ofta ser man också metallskal där något skrivits eller målats samt vackert arrangerade hårslingor innanför glas. Också innanför miniatyrernas skal kan man möta överraskningar. När vi öppnade miniatyren Porträtt av en ung kvinna fann vi en del av ett gammalt fotografi som använts för att stöda baksidan.

FöregåendeFöregående   NästaNästa