Suomeksi  På Svenska
FöregåendeFöregående Sida : NästaNästa
d3 Dopfesten
Detalj av en gravyr med Susannamotivet.

d3 Dopfesten

Jan Steen, Dopfesten, olja på duk, 59 x 73 cm, S 112
Jan Steen, Dopfesten, olja på duk, 59 x 73 cm, S 112
En röntgenbild av målningen med konturer av den övre målningen inritade. När man jämför dopmotivets komposition med Badarens märker man att människoskaran runt bordet i det förra har placerats på exakt samma ställe som den badande figuren i den undre målningen.
En röntgenbild av målningen med konturer av den övre målningen inritade. När man jämför dopmotivets komposition med Badarens märker man att människoskaran runt bordet i det förra har placerats på exakt samma ställe som den badande figuren i den undre målningen.
Röntgenbild av baderskan
Röntgenbild av baderskan
Det finns stora likheter mellan Jacques-Firmin de Beauvarlets gravyr efter Luca Giordanos verk med Susannamotivet och den badande kvinnan på röntgenbilden.
Det finns stora likheter mellan Jacques-Firmin de Beauvarlets gravyr efter Luca Giordanos verk med Susannamotivet och den badande kvinnan på röntgenbilden.
Signeringen i målningens högra nedre kant.
Signeringen i målningens högra nedre kant.
Röntgenfluorescensspektrum av bordduken i målningen Dopfesten: koppar (Cu) tyder på azurit och kobolt (Co) på smalt.
Röntgenfluorescensspektrum av bordduken i målningen Dopfesten: koppar (Cu) tyder på azurit och kobolt (Co) på smalt.
Röntgenfluorescensspektrum av den röda kjolen på kvinnan som sitter till höger: kvicksilver (Hg), bly (Pb), mangan (Mn) och järn (Fe) tyder på cinnober, blyvitt och jordfärger. Koppar (Cu) och tenn (Sn) kommer från de undre färgskikten.
Röntgenfluorescensspektrum av den röda kjolen på kvinnan som sitter till höger: kvicksilver (Hg), bly (Pb), mangan (Mn) och järn (Fe) tyder på cinnober, blyvitt och jordfärger. Koppar (Cu) och tenn (Sn) kommer från de undre färgskikten.
Röntgenfluorescensspektrum av den till vänster sittande kvinnans vita krage: bly (Pb) tyder på blyvitt, kalcium (Ca), mangan (Mn), järn (Fe) och koppar (Cu) kommer från de undre färgskikten.
Röntgenfluorescensspektrum av den till vänster sittande kvinnans vita krage: bly (Pb) tyder på blyvitt, kalcium (Ca), mangan (Mn), järn (Fe) och koppar (Cu) kommer från de undre färgskikten.
Röntgenfluorescensspektrum av mässingskitteln i övre vänstra hörnet: tenn (Sn) tyder på blytenngult.
Röntgenfluorescensspektrum av mässingskitteln i övre vänstra hörnet: tenn (Sn) tyder på blytenngult.
Röntgenfluorescensspektrum av den blåa duken på bordet: koppar (Cu) tyder på azurit, kvicksilvret (Hg) som tyder på cinnober kommer från något undre färgskikt.
Röntgenfluorescensspektrum av den blåa duken på bordet: koppar (Cu) tyder på azurit, kvicksilvret (Hg) som tyder på cinnober kommer från något undre färgskikt.
Tvärsnittsprov av förgrunden i målningen Dopfesten som visar målningens komplicerade skiktstruktur.
Tvärsnittsprov av förgrunden i målningen Dopfesten som visar målningens komplicerade skiktstruktur.

1911–12 köpte Paul Sinebrychoff en målning som före det hört till Fredrik Rappes samling i Sverige. Olof Granberg nämner målningen i sin Trésors d´art en Suede (1912) och anser den vara samlingens främsta verk. Om verkets tidigare proveniens vet man att det var till salu på Duvals auktion i Paris 1904. Samma årtionde hade Rappe köpt målningen i Fr. Mullers konsthandel i Amsterdam. Verket kan vara den målning med samma motiv av Jan Steen som såldes i Haag 1743.

Målningen undersöktes 1954 på Rijksmuseum i Amsterdam. I röntgenbilderna av verket upptäckte man under det vågräta dopmotivet en annan lodrät målning av en naken badande kvinna. Rijksmuseums kurator A. Van Schendel konstaterade efter undersökningen att verkets målningsteknik inte motsvarar 1600-talet utan snarare tyder på 1700-talet, rentav dess senare del. Han såg svagheter i gestaltningen och perspektivåtergivningen utan att närmare definiera vad han menade. van Schendel kom därmed att se målningen som en sen kopia efter Steen. Detta vore inte överraskande, ty man vet att Steen hade flera kopierare redan på 1600-talet.

Van Schendels utlåtande kan emellertid inte anses helt tillförlitligt. Man hade inga möjligheter i Holland på 1950-talet att undersöka färgämnena i målningen. Van Schendels utlåtande baserar tydligen endast på betraktning med blotta ögat, kanske hade han också ett mikroskop till hands. Okänt är hur mycket van Schendels åsikt om verkets oäkthet påverkats av den andra målningen med ett helt annat motiv som upptäcktes under det. Även den storstilade målningstekniken tyder på någon annan konstnär.

Målningen har ansetts vara utförd av Jan Steen själv, eftersom den har en signatur nere till höger. Mikroskopiundersökningar ger dock vid handen att den tillförts senare. Olof Granberg har synbarligen inte tvivlat på signaturens äkthet, kanske för att målningen både till sitt motiv och till sin målningsteknik mycket påminner om andra verk av Jan Steen. Ovanför dopsällskapet hänger en takkrona, belkroon, som förekommer i många av Steens målningar. I förgrunden ser man olika matlagningsföremål i skenbar ordning på ett sätt som var mycket typiskt för honom. Den snett bakifrån återgivna kvinnogestalten som stöder sig mot bordets vänstra sida återkommer i många målningar av Steen.

När Karel Braun år 1980 gav ut en officiell katalog över Jan Steens verk, tvivlade han inte på äktheten i verket i Helsingfors utan inkluderade det bland Jan Steens egenhändigt utförda verk. Enligt honom hade Steen målat verket på 1660-talet då hans ateljé utförde många andra verk med liknande motiv, bl.a. målningar av en dopfest till Berlin (1668) och till Wallace Collection i London (1664). Verket i Helsingfors har jämförts med det senare. Inte heller Brauns attribuering kan godtas utan stora reservationer, ty den gjordes endast utgående från ett gammalt fotografi av målningen.

Van Schendel menar att målningen i Helsingfors, som enligt honom föreställer Batseba, Diana eller Susanna, inte kan attribueras till någon bestämd konstnär. Att attribuera den till Jan Steen är också svårt genom att man inte känner till något verk av honom som kunde jämföras med Badarmotivet. Van Schendel daterade dock verket i stort sett till senare delen av 1600-talet – det vill säga samma period under vilken Jan Steens tidigare nämnda Dopfestmålningar kommit till.

I Konstmuseet Sinebrychoffs grafiksamling finns en gravyr av en badande gestalt som visar likheter med röntgenbildens badare. Denna gravyr av fransmannen Jacques-Firmin Beauvarlet (1731–1797) är utförd efter italienaren Luca Giordanos målning med Susannamotivet.

Målningen väcker många frågor. Varför har en konstnär velat måla ett annat verk ovanpå en redan färdig målning? Kan den undre och den övre målningen ha samma upphovsman, trots att det vid första påseende tycks finnas skillnader i målningstekniken?

Undersökningen av målningen inledd

År 2002 deltog målningen i en utställning i Poznan i Polen som presenterade Konstmuseet Sinebrychoffs samling av gammal holländsk konst. I utställningskatalogen var verket trots tvivlen alltjämt attribuerat till Jan Steen. Några år efter utställningen i Polen undersökte vi målningen närmare för att se om dateringen och upphovsmannen kunde redas ut på basis av de färgämnen som använts. I det första skedet av undersökningen har pigmenten analyserats med energidispersiv röntgenfluorescens. I den här undersökningsmetoden riktas röntgenstrålningen från strålningskällan mot ett litet område av det färgämne i målningens yta som skall undersökas. Röntgenstrålningen får grundämnena i färgämnesområdet att avge den röntgenstrålning som är utmärkande för dem. Denna röntgenstrålning sammanställs med hjälp av en spektrometer till ett röntgenspektrum, där man kan identifiera grundämnena enligt energierna i deras röntgentoppar och eventuellt också bestämma färgämnena. Metoden skadar inte ämnet, men den kemiska informationen kommer inte enbart från målningens yta utan från alla tavlans färgskikt samtidigt.

Utgående från de grundämnen som vi upptäckte står det klart att van Schendels påstående att målningen är gjord först under senare hälften av 1700-talet inte kan stämma. De grundämnen som identifierats tyder på färgämnen som användes på 1600-talet eller alldeles i början av 1700-talet. Däremot är det svårare att reda ut om verket faktiskt är målat av Jan Steen själv. I fortsättningen kommer vi att granska målningstekniken och -materialen närmare, för att eventuellt få ytterligare klarhet i verkets attribuering.

Ari Tanhuanpää och Seppo Hornytzkyj

FöregåendeFöregående   NästaNästa